När vi legat länge, länge och bara pratat, timme efter timme sätter vi oss upp och tar på oss kläderna. Med gråten i halsen tar jag din hand och vi går tillsammans ut genom dörren. Vi möts av det sommarregn jag aldrig glömmer. Du tittar på mig med dina skeptiska ögon, jag behöver inte ens säga något förän du skiner upp i ett leende. Vi tar tillsammans ett steg ut i regnet. Ut på vägen och in efter den lilla skogsvägen, väl inne i skogen stannar vi upp och skrattar hejdlöst. Bekymren som jag bar på några minuter tidigare är sedan länge bortspolade och jag känner mig väldigt lätt. Jag är rädd för vattnet för att jag är rädd att det ska svämma över, du lugnar mig som alltid och vi fortsätter gå. Du berättar för mig vad du är rädd för i livet, jag berättar vad jag är rädd för. Sedan går vi bara efter den lilla skogsvägen, tysta. Iklädda endast t-shirt och jeans kommer vi ut från skogen och möts av en tom asfaltväg, du skrattar och drar upp mig på vägen, där dansar vi tillsammans i sommarregnet. Jag släpper ut mitt hår och skrattar jag med.