Nu är det bara fem dagar kvar, alla skoldagar är över och jag kan inte riktigt greppa att jag snart ska stå på helt egna ben. Självklart tror jag inte att det är något problem och jag känner mig inte helt förlorad som andra kanske gör, jag har ju ändå johan, jobbet på resturangen, körkortet osv. men det blir tungt utan alla de kompisar man träffar varje dag i skolan. Som tur är så har vi bokat bord på en resturang i stan där vi ska ses en sista gång. Tänk om man inte hade gjort det, vi hade stått på flaket allihopa, traktorn stannar och alla rusar till sina föräldrar och drar, då står man där och bara ser på hur hela klassen spricker utan att få säga hejdå ordentligt.

Nu längtar jag så otroligt mycket! ååååh, även fast jag var tveksam till klassen från början så kan jag inte tänka mig att gå i någon annan klass nu, min är bäst.