Nu har jag suttit och väntat på mormor i över en timme, hon sa att hon skulle komma halv fem men nejnej.
Jag städade som en galning så att allt skulle vara perfekt till det yttersta tills hon kom men det visade sig att jag inte alls hade behövt stressa. Kvinnan har just anlänt.
Troja skällde som en galning och visste inte var hon skulle ta vägen när mormor klev innanför dörren. Hon var helt salig, svansen viftade så mycket att jag trodde att den skulle falla av! Jag hatar när hon gör så för jag vet att hon hoppar upp på folk när hon blir så lycklig och vill kramas.
Det är lite pinsamt eftersom varje gång hon gör så här hemma på någon av oss i familjen så blir vi först jättearga med 10 min senare så tar vi tag i tassarna och ställer henne på två ben så att vi kan krama henne.

När mormor väl kom hit så blev hon överlycklig, jag har aldrig fått så mycket beröm av henne någonsin. Jag hade städat rummet och det var exemplariskt. Hon berömde mig för gardingrejen jag sytt, kuddarna, för att jag skaffat ett flyttahemifrånskåp med alla talrikar, muggar osv. För att jag torkat golvet, dammtorkat och dammsugit.
Jag fick också beröm för att jag varit så duktig på att måla blomorna på väggen "Det tar ju igen färgerna helt perfekt Johanna, vad duktig du är!" dessutom såg hon att jag målat om mina byråer :)

Nu sitter jag och äter blåbärssoppa och läser A. Schulman, han är min gud!
sry Robin men det är nog sant.

Puss ♥