Om en timme ska jag vara på fobiträningen, nu har jag klarat blodprov i fingrarna så nu ska vi för första gången prova att göra en sänka i armen. Jag har inte sovit mycket inatt kan jag säga, i drömmarna har jag suttit i ett trångt hörn, människor som står runt mig och tittar, skrattar. Jag känner mig inte ens lite taggad, nu vill jag bara skita i all den här träningen, säga att jag klarar mig. åherregud, bara jag tänker på det så känner jag mig svimmfärdig.