Utan händer

Våran filosofilärare är alltid lika glad. Imorse när jag kom till skolan var jag lite försenad men jag mötte henne i korridoren och redan 40 meter bort så började kvinnan le, kinderna sprack upp ännumer och hon vinkade frenetiskt med hennes sista hand, tyvärr föll även den av.

Jag gillar henne, hon är snäll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0